måndag 18 maj 2009

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::L .A D A N

Först kom prästerna som predikade om gudarna och dess syndare,
därefter kom dom som predikade om det som kom från maskinerna,
hopkoken och de okända behovens törst.

Sen kom en man med en låda.

Alla i byn samlades runt honom och det fanns mycket att berätta om lådan.
Hövdingen bestämde att det skulle ordnas grupper om och cirklar kring lådan,
så att alla skulle kunna få ta del av ordentligt – för det här var viktiga saker som skulle kunna ändra allt till det bättre.
Mannen med lådan visade och demonstrerade
och visst var det en fantasisk låda!
Ljus och ljud var där samlat och med ett litet glänt på locket strömmade det ut och sköljde över i förundran.

Sen kom där flera lådor.

Dom som ville vara först med att glänsa kring en egen låda var dom som la guld mer villigt än andra och dom som förstod att förstå sig på lådans ting bättre än andra fick gå i jobb hos Mannen. För så var det sagt, omöjliga ting skulle bli möjliga, bara man la ner lite själ och hjärta för att leta i lådans till synes outtömliga beskaffenhet.

Sen satte man ihop lådorna.

Mannen och alla de som jobbade med lådor hyllade och förkunnade om alla de oändliga möjligheter som lådan nu kunde uppbringa, om varje låda sattes ihop med en annan låda i en lång kedja.

Inte skulle det bara komma ljus och ljud ut ur lådan,
varje människa med en låda
skulle kunna nå en annan människa genom densamma.

Hövdingen samlade åter alla i grupper om och cirklar kring lådan,
så att alla skulle kunna få ta del möjligheterna ordentligt –
för det här var saker och ting som hade sina egna,
givna regler för var och en att förstå.

Så gick åren med lådan
och inte kunde väl någon längre minnas hur det skulle kunna te sig utan
över horisontlinjerna,
över hela sfären

Vad ting fanns väl inte i var mans egen
om inte förunderliga ting
att visa upp och dela.

Handel gick inte längre längs med stigar och marknader,
ty lådan höll även för detta ting
och när varorna blev alltför otympliga att frakta alltför långt,
skapade man tingen direkt i lådan.

Inte heller höll man sig med uppvaktning och konster,
genom kedjans ljus och ljud for önskningar och lovord för att mätas mot varandra,
så att var och en fann för vad var och en bad.

Sen sa Mannen;

Lådan är min egendom,
nog har ni var och en,
just en som ni kallar er egen,

men kom ihåg att just den,
vare sig det är en eller två,
från början varit min för er att låna.

Därför säger jag er att vill ni behålla lådan,
ska var och en skänka en för varje låda,
det skålpund jag begär.

Ingen förstod riktigt vad Mannen ville säga med detta,
man diskuterade längs med kedjan,
skrev ihop och stoppade i lådan
och många hade mycket att säga
så var och en skrev ner mer,
än tog upp vad som skrivits av andra.

I en by långt upp norr
sattes tankar på pappret som förkunnade mer sanning än andra,
ty dessa tankar kom från en som visheten tolkats klarare än för andra.

Tankarna på pappret virvlade runt längs med kedjan för alla och en var att se,
men på något förunderligt sätt försvann tanken på vägen
och dom få som sett denna lapp förstod knappast att dom fått napp,
ty många tankar fanns där längs med kedjan
och ingen annan tanke sades vara någon annan mer värd.

Där fanns dock en som såg denna lapp och drog nödvändiga åtgärder därefter.
Mannen.


©2009. Aribus Mindexpander. All rights reserved.

3 kommentarer:

  1. Och där exploderade min hjärna.

    SvaraRadera
  2. Människor, lådor, ljus och ljud, jag vet inte vad jag ska tro riktigt.

    SvaraRadera
  3. Shit!
    Hade visst kommentarsfunktion på här.
    Har jag missat.
    Se det hela som ett pussel.
    Varje bild följer en annan - för varje dag blir små delar till en helhet som är en liten del i det stora hela.

    SvaraRadera